Vad kostar sjuka djur?

När man diskuterar sjukdomar hos djur är det lätt att förknippa detta med allvarliga symtom och hög dödlighet. Så kan vara fallet vid akuta sjukdomsutbrott och det kostar naturligtvis mycket pengar i direkta kostnader som t.ex veterinärvård, men det är ändå inte här som de stora kostnaderna för sjuklighet ligger.  En sjukdom som blir endemiskt, d.v.s den blir etablerad i ett område, orsakar ofta mer vaga symtom som nedsatt tillväxt, sänkt produktion (mjölkmängd, sämre dräktighet osv) och ökad generell sjukdomsproblematik. Det är här som de stora dolda kostnaderna finns, liksom de stora dolda vinsterna med frånvaro av sjukdom. Detta gäller både om man räknar i minskade inkomster (ex sämre slaktvikter) eller ökade utgifter (ex ökad foderkonsumtion) och större arbetsinsatser för att vidta åtgärder mot problemen.

Sjuklighet kostar alltså i form av suboptimal produktion. Dessa kostnader är förstås svåra att sätta exakta siffror på och varierar beroende på en mäng faktorer såsom uppfödningsform, beläggning, avräkningspriser, foderkostnader osv. Ju större besättning man har desto högre blir kostnaderna för sjukdom!

I en rapport från statens veterinärmedicinska anstalt ”Hur mycket kostar sjukdomar för lantbrukets djur” ges exempel på kostnader för sjuklighet.

Rapporten har räknat på exempel med dålig tillväxt hos grisar, oavsett sjukdomsorsak, där 40 dagars skillnad i uppfödningstid till slakt kostar 5280 kr per sugga och år

Grissjukdomen PRRS, som Sverige är fritt ifrån, beräknas enligt rapporten kosta 644-860 SEK per sugga och år endast om man tittar på smågrisdödlighet. PRRS ger dock flera andra symtom och problematik och flera studier visar på stora produktionstapp om sjukdomen etablerar sig i en population. I rapporten ”Hur mycket får PRRS-bekämpningen kosta”, som sammanställdes efter Sveriges utbrott och bekämpning av PRRS 2007 uppskattas den totala kostanden, om PPRS skulle etablera sig i 70 % av de svenska besättningarna, till mer än 1300 kr per sugga och upp till 150 kr per slaktsvin.

En nyintroduktion av bovint virusdiarré virus (BVDV), som Sverige nyligen blev helt friförklarade ifrån efter ett 20 år långt kontrollarbete, kostar 200 000 SEK per år för en besättning med 100 nötkreatur i form av minskad mjölkproduktion, förlängda kalvningsintervall och ökad sjuklighet bland kalvarna. Detta enligt SVA:s rapport ”Hur mycket kostar sjukdomar för lantbrukets djur”.

Paratuberkulos är en obotlig och kronisk tarminfektion vars symtom kan vara så vaga och smygande att man som djurägare inte alltid är medveten om att man har infektionen i sin besättning trots att den är mycket spridd i stora delar av världen. De dolda kostnaderna för sjukdomen är därför mycket stora.

Till exempel visar studien ”Effect of paratuberculosis on slaughter weight and slaughter value of dairy cows” (Kudahl AB, Nielsen SS. J Dairy Sci 2009, 92(9):4340-4346.) att slaktvärdet hos kor som är infekterade med paratuberkulos kan minska med upp till 50 % i jämförelse med icke infekterade kor.

En studie från USA” Economic evaluation of Johnes disease control programs implemented on six Michigan dairy farms” (Pillars RB, Grooms DL, Wolf CA, Kaneene JB Prev Vet Med 2009, 90(3-4):223-232 ) visar att kostanden för paratuberkulos ligger runt 550 kr per år

Sverige är sannolikt helt fria från paratuberkulos.

I de länder runt omkring oss, där många av ovanstående exempel är verklighet, kostar alltså sjuklighet otroliga summor både för den enskilde lantbrukaren och för näringen i stort. Sveriges goda djurhälsoläge är en enorm ekonomisk fördel.

Läs artiklar om sjuklighet utomlands här.

Du tjänar pengar på dina friska djur! Äventyra inte den situationen!

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår