Bovin tuberkulos

Tuberkulos är en allvarlig, långsamt utvecklande kronisk infektionssjukdom som
kan drabba både människor och djur och kan ge böldomvandling i många olika inre
organ, mest vanligt i lungorna. Bovin Tuberkulos kan smitta till människor.
Sjukdomen förekommer sporadiskt i hela Europa och är ett stort problem i
England. Sverige är fritt från Bovin Tuberkulos efter en kraftfull insats för
att utrota sjukdomen hos våra lantbruksdjur under mitten av 1900-talet. Vi har
sedan dess varit fria bortsett från en smitta som importerades med hjortar
under 80-talet och orsakade ett sanerings- och kontrollarbete hos hägnad hjort
i Sverige som har varit framgångsrikt och det sista fallet som rapporterades
var 1997.

För att ett land ska förklaras fritt från bovin TB krävs att
99,9 % av nötbesättningarna är fria från sjukdomen. I länder med hög djurtäthet
innebär detta en risk för att många djur (0,1 % av besättningarna) fortfarande
bär på smittan. Under åren 2008-2012 rapporterades fall av bovin TB till OIE
från följande friförklarade EU-länder: Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland,
Nederländerna och Polen.

Symtom: Varierar beroende på vilket organ som tuberkuloshärdarna omfattar. Ansträngd andning och
hosta om sjukdomen omfattar luftvägarna, men annars mer ospecifika symtom som
nedsatt andningstillstånd och avmagring. Vanligt är också att djuren uppvisar
så milda symtom att det är först efter plötsliga dödsfall och obduktion eller
vid slakt som sjukdomen påvisas.

Prognos och behandling: Sjukdomen är mycket svårbehandlad och har ibland dödlig utgång
hos människa. Hos djur behandlas inte sjukdomen utan djuren avlivas.

Provtagning vid import:
Diagnostiken för idisslare sker traditionellt med s.k. hudtester.